Lyrics
Vi möttes vid hörnet där gatorna korsas
Där slottet och huvudgatan möts som en
Du hade regn i håret, jag hade inget att säga
Men något i blicken sa allt ändå, min vän
Vi gick förbi skyltfönster fyllda med ljus
Pratade om städer vi aldrig sett
Jag ville stanna kvar i det ögonblicket
Innan klockan slog och natten tog oss dit
Vid slottet och huvudgatan, där allt började
Vid slottet och huvudgatan, där jag såg dig först
En vanlig kväll blev till något större
Och jag har burit den sen dess, som en törst
Åren har flyttat runt de gamla husen
Men hörnet finns kvar, orört av tid
Jag går dit ibland när jag saknar dig
Och minns hur enkelt allting var, den tiden
Vid slottet och huvudgatan, där allt började
Vid slottet och huvudgatan, där jag såg dig först
En vanlig kväll blev till något större
Och jag har burit den sen dess, som en törst
Kanske möts vi där igen en dag
Kanske är hörnet fortfarande vårt
Jag väntar där ibland i skymningen
Bara för att känna att något aldrig gått förlorat helt
Vid slottet och huvudgatan, minns du än
Vid slottet och huvudgatan, allt vi var
Jag bär det hörnet i mitt bröst för alltid
En vanlig plats som blev min bästa dag kvar
